Om boken: år / Supernovan "Nautilus Pompilius" exploderade 1987. Den mystiska gruppen från Sverdlovsk slog omedelbart alla rekord av sovjetisk popularitet, den mystiske unge mannen på scenen charmade alla, från farmödrar till barnbarn, hundratals kilometer med tejp var utsliten till hål... 1988 dundrade "Nau" över land, som en gång bara Kobzon och Pugacheva en gång hade gjort, replikerna var en hit - paraderna var fyllda med solida "Nautilus", gruppen förutspåddes ha en stor framtid, stora pengar, etc., etc. År 1989 , i strid med alla profetior, blev "Nautilus" årets mysterium, inga konserter, inga inspelningar, inte ens. Det var nästan omöjligt att få rykten om honom. Ett år senare dök Butusov igen upp på den musikaliska horisonten, mognad, ny, med nya låtar, med olika låtar. Med andra musiker Och i de få intervjuerna undvek han flitigt frågor, som det fanns gott om. Han sjöng bara sina sånger. Och jag försökte, verkar det som, att inte tänka på det förflutna... där jag inte var ensam. Dima Umetsky, hans tidigare partner, nästan en bror, med vilken de en gång skapade Nautilus-gruppen, har redan sagt mer än en gång att han inte känner till namnet "Nautilus" alls. Och resten, förr och nu, vänder sig fortfarande till det förflutna utan större lust. Men det var ändå det förflutna.